Lundatorpets Helsingefår:

Helsingefåret är en utrotningshotad ras. Bland annat därför valde jag den här rasen för att försöka bevara och stärka rasen i Sverige. Extra roligt att det är just Helsingefår eftersom jag är en stolt Hälsingebo! Hälsingland är bäst…eller hur?!

Jag hyr ut ett torp i Norrlia(Bjuråker): Lundatorpet, där gäster från olika delar av Sverige brukar hyra, men även gäster från andra länder har hittat dit, som från Tyskland och Holland. Där brukar några av mina får vara och ge reklam för Hälsingland! Det är därför mina får kallas: ”Lundatorpets Helsingefår.”

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Helsingefåret är ett ”allmogefår”. Det finns nio raser som hör dit som har sitt ursprung i olika delar av Sverige: Dala-Pälsfår, Roslagsfår, Fjällnäsfår, Gestrikefår, Helsingefår, Klövsjöfår, Svärdsjöfår, Värmlandsfår och Åsenfår. Gemensamt för allmogefåren är att de är av gammaldags typ utan inblandning utifrån. En gammal lantras som kan ha funnits i Sverige redan på 500-talet.

Allmogefåren var tidigare vanliga i Sverige, men i slutet av 1800-talet började antalet minska. Istället för de små härdiga fåren började man importera får från utlandet som gav mer kött och hade ullegenskaper som passade de nya spinnmaskinerna.

Allmogefåren utrotades nästan helt. Då de återupptäcktes för snart 20 år sedan fanns det bara en spillra kvar. Då började man arbetet att försöka rädda rasen från att utrotas genom levande genbanker för att rasens gener skulle bevaras.

De första som återupptäcktes var Värmlandsfåren som nu är den största av allmogeraserna. Helsingefåret har funnits i genbanken sen 1999. De kommer från två olika grupper av får. En grupp hittades i Alfta och senare har även en grupp hittats i Borgsjö(Medelpad) av samma typ, som tillfördes till genbanken för Helsingefår.

Allmogefåren är ganska små och växer ganska långsamt, men ger istället ett gott kött (magert och smakrikt) och väldigt fina skinn. Ullen kan se olika ut. Allt från mjukaste babyullen, till grövsta hästtaglet. Tackorna är ofta bra mammor och blir ofta väldigt tama och kloka. Vissa helsingefår har s.k. skillingar på halsen som ser ut som två spenar. Även det är ett tecken på att det är en uråldrig ras. Baggarna kan både ha horn och vara kulliga. De föredrar sly framför gräsbete och är därför utmärkta som landskapsvårdare på kalhyggen och skogsbeten. Därför kallas de även skogsfår.

- År 2002 fanns endast 25 tackor av rasen Helsingefår.

- År 2013 hade det ökat till 792 tackor (76 besättningar: 792 tackor och183 baggar) men de är fortfarande hotade!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har genbanksnummer 1583. Jag försöker i första hand sälja mina får till liv och avlar mest på de gener som det finns minst av i stammen. Att jag valde den här rasen har jag inte ångrat! De blir ofta väldigt tama. Följer mig i hagen som de vore hundar. Älskar att bli kliade. Var och en har olika personligheter. Det är alltid så spännande med lamm för det blir alla möjliga färger och teckningar!